ungmotmobbning

Senaste inläggen

Av Agnes Lehrberg - 6 augusti 2019 21:17

  Hej allesammans! Long time no see.

Jag mår hur bra som helst. Hade en föreläsningturné nu i våras som gick hur bra som helst. Jag jobbar för nuvarande på en förskola här på Gotland och har gjort det sen 21 Januari. Vi får se vart mitt liv tar vägen. Jag lever för dagarna. Jag är glad att jag nådde botten, för annars hade jag inte varit här på toppen. 

Vissa dagar är tuffa och suger röv helt ärligt. Men vissa dagar är så jävla bra. Det gäller att ta vara på dem bra dagarna. Man måste få lov att må dåligt för att kunna må bra. Du skulle aldrig uppskatta dina bra dagar om du endast mådde bra. Det är naturligt att må åt helvete, trust me.. jag vet. 

Kärlek till er alla.

Kramis Aggan

Av Agnes Lehrberg - 24 maj 2018 21:15

Detta inlägg är väldigt väldigt känsligt och sjukt jobbigt för mig att skriva.

 

Vet inte ens ifall det finns någon som fortfarande läser denna blogg, skulle inte förvåna mig ifall ingen gör det då jag aldrig uppdaterar.

Just nu är det väldigt känsliga tider för mig, inte nog med att det är min döda bästaväns födelsedag på lördag utan jag skall ta studenten ganska så snart.

Dem flesta i min omgivning som också tar studenten iår tycker självklart att detta kommer bli deras bästa dag i hela deras liv. Det glädjer mig att mina vänner är överlyckliga, men samtidigt som dem är lyckliga så går jag sönder inombords. Inte för att dem är lyckliga, utan för att jag inte mår bra.

För 3 år sedan trodde jag aldrig att jag skulle klara av att gå klart skolan. År 2015 var det bland dem värsta åren i hela mitt liv, även 2016. Det var då helvetet brakade löst med mobbningen. Folk var på mig dag ut och dag in, kunde inte ens vara trygg hemma. Kunde inte skydda mina vänner eller min familj från dessa hemska människor som valde att trycka ned mig så pass djupt.

All mobbing har satt sina spår. Klarar inte av att vara på stan utan massa vänner runt mig, klarar inte av att gå i skolan utan att ha högsta volym i hörlurarna för att inte riskera att någon skriker något efter mig. Jag vaknar upp flera gånger på natten av att de känns som dom skall vandalisera mitt hus igen och krossa min familj.

 

Imorgon är det mösspåtagning. Hur det känns? inte bra, inte bra alls. Alla hjärnspöken om att folket i min omgivning kommer att blicka mig, skrika efter mig, försöka starta bråk m.m. 

 

Min familj kommer inte komma på mösspåtagningen imorgon pga personliga skäl. Och nu ikväll innan mamma skulle gå och lägga sig så sa hon

"Du måste ta en bild på dig imorgon och skicka till mig så jag får se hur fin du är i studentmössan"

och när hon sa dem orden så brast det totalt. För den sekunden hon sa det så kom jag på att jag inte skulle funnits idag. Att min egna familj aldrig skulle se mig ta studenten, dem skulle egentligen behöva åka till kyrkogården och tända ett ljus vid min grav istället. 

Det gjorde så ont att veta att jag var sekunder på att bli förd till himlen pga dem äckliga kräken som valde att förstöra mig. 

Ingen anar hur mycket mobbningen påverkat mig. Jag är en annan människa idag, jag är mognare, jag är starkare. Men samtidigt så brister det för mig. 

Just nu sitter jag med dem jobbiga tårarna längst min kind och lyssnar på låtar jag lyssnade på under dessa perioder.

Att veta om att dem som varit på mig som värst kommer vara lyckliga den 8 Juni 2018, dem kommer vara så glada att det är studenten. Dem kommer inte ens ha i åtanke att hade dem aldrig börjat mobba mig så hade jag också varit lycklig. 

Men nej. 

Jag vet att vi lever i nutid och att jag skall vara glad att jag kämpat mig igenom detta. Men allt det här har gett mig så mycket konsekvenser i mitt liv. Allt från tilitsproblem till socialfobi. 

 

Visst absolut folk håller fortfarande på, men det är något jag helt enkelt får leva mig med.

 

Att veta om de jag gått igenom kommer jag behöva berätta för mina barn i framtiden. Det gör ont.

Det gör ont att se min familj lycklig över att jag skall ta studenten. Jag är verkligen inte lycklig, jag borde vara det men det har varit så mycket problem genom åren, rykten hit och dit så pga det så stöter folk ut mig istället. Slänger in en bild på gadden som verkligen bevisar att jag är en fighter.

 

"Min älskade familj, förlåt för allt ni behövt gå igenom. Förlåt för att ni behövt lida. Men jag lever och det skall jag fortsätta med. Ni behöver inte åka till min grav på studenten, jag kommer vara där på riktigt och fira den med er. Jag älskar er"  

Av Agnes Lehrberg - 11 september 2017 22:53

Nej och återigen nej. Vi som blir utsatta för mobbning, psykisk ohälsa, självskadebeteende, självmordstankar, ätstörningar, diagnoser m.m, det är inte vi det är fel på. Det är samhället vi lever i som är förstört. Barn, ungdomar och vuxna tror att bara för man är "annorlunda" att man sticker ut lite ger dom rätten till att klanka ner på oss "svaga". Vi får ta skit dygnet runt överallt, skolan, hemma, stan, landet överallt.

Det är inte okej någonstans i hela världen att mobba någon så brutalt att personen hamnar i depression. Det är inte okej att säga till en annan människa att personen är mindre värdefull pga att man kanske har "annorlunda" hobby, livsstil, utseende, klädesplagg m.m Det är inte OKEJ att ens se ner på en annan människa på ett sånt vidrigt och äckligt sätt som vissa människor i dagens samhälle gör. 

Det är så fruktansvärt viktigt att föräldrar håller koll på sina barn vad dem gör på nätet. 

ÖVER 60.000 barn är utsatta för mobbning i Sverige-Friends

 

Det är så fruktansvärt äckligt hur människor i dagens samhälle tar sig åt. Att dem tror de har makten att kränka någon annan, att ens säga/ skriva taskiga kommentarer är FEL. 

Det finns ingen bortförklaring när det kommer till mobbning, det finns ingen anledning till att kränka någon annan människa.

Mobbning är så jävla fel. Det är INTE fel på dig.

Du som blir kränkt över internet eller i det verkliga livet, det är INGET fel på dig. 

Det är inte ditt fel att samhället ser ut som det gör.  
Personer tar livet av sig pga mobbning, dem väljer att avsluta sitt liv pga att personer i dagens samhälle inte kan tänka sig för vad dem säger/skriver/gör. Föräldrarna måste ta ansvar över vad deras barn gör. 

 

JAG VET, det är inte lätt att berätta för någon att man är utsatt. Det är verkligen inte lätt. Det kanske inte finns någon person där man kan berätta för. 

Jag vågade inte berätta för någon när jag blev som mest utsatt, men sen tog det bara stopp. Jag kände hur smärtan blev värre och värre och tillslut berättade jag och det var det allra bästa jag gjort i hela mitt liv. 
Och lyssna på mina ord, det är inte lätt att stå ensam under svåra tider. Vänd dig till någon vuxen du känner dig trygg med.


Självskadebeteende

 

Folk har frågat mig väldigt mycket om mitt självskadebeteende och påpekat "men du har ju inte så mycket ärr på armarna". Nej det har jag inte, men att skära sig är inte det enda man gör som räknas som självskadebeteende. Under tiden jag blev som mest utsatt så dämpade jag ångesten med sex och så åt jag i mängder samt att jag skar mig själv. Självskadebeteende kan man göra på så många olika sätt. Och det behöver inte bero på att man är mobbad, det kan bero på så mycket annat dvs problem hemma, dåligt självförtroende, panikångest, ångest, depression m.m. 

Jag är inte helt fri från mitt självskadebeteende än. Jag har fortfarande dem där mörka tankarna som spökar. Men efter all äcklig mobbning så blev jag stark, starkare än någonsin. Jag var beredd på att jag skulle ta mitt sista andetag året 2016. Jag hade planerat allt, skrivit mitt avskedsbrev, skrivit ner om hur jag ville ha min begravning. Jag var så jävla beredd på att lämna allt, MEN mitt i allt det där mörka så fann jag ljuset. Jag hade självklart mina vänner och familj, men jag hade även mig själv. Jag började beartbeta all mobbnining. Och mitt i allt så kom mitt självförtroende tillbaka som mobbarna tog, jag tog helt enkelt tillbaka det. Jag tog tillbaka glädjen och energin "råttorna" tog utav mig. Jag överlevde. 

Mobbningen började 13 augusti 2015, 8 dagar innan jag skulle börja gymnasiet. Jag var 16 år när allt började, och idag är jag 18 år. Mobbningen har inte försvunnit, jag känner fortfarande blickarna och allt visk bakom min rygg. Men jag skrattar, jag skrattar åt dem människorna som på riktigt trodde att dem skulle få vad dem ville. Jag kommer ALDRIG förlåta dem människorna som satte mitt liv på spel, ALDRIG. Kommer aldrig i hela mitt JÄVLA liv förlåta dem människorna som kom hem och vandaliserade hela mitt hem. Jag tror på karma, mer säger jag inte. Glöm ALDRIG..


Vi kanske inte kan stoppa mobbningen, men vi kan stoppa tystnaden.

 

 

Innan jag avslutar detta inlägg så vill jag bara tacka min bästavän Julian som alltid funnits där för mig i vått och torrt, tack älskade du för all hjälp. Du kommer alltid finnas i mitt hjärta älskade vän. Må gud ta hand om dig.

 

Tack  

 

 

 

Av Agnes Lehrberg - 14 februari 2017 11:58

"Det var mörkare än färgen svart, bubblan var mera som en fyrkant jag kunde inte ta mig ut snälla hjälp"

 

Mörker, allt var så mörkt. Kunde inte styra mina känslor. Kunde inte hitta ljuset. Vart var jag? Vem var jag? Vad ville mörkret?

 


Allting var så konstigt. Jag kunde inte hitta mig själv. Självförtroende vad var det? Hur såg jag egentligen ut?
Alla känslor jag bar på. Ingen kunde hjälpa mig ut. Alla konstanta blickar som riktades mot en. Varje gång man gick förbi någon så var det viskiningar och alla vände sig om och började kolla på mig och skratta. Skulle verkligen mitt liv se ut så? Att vart man än var så kom det blickar överallt? Men samtidigt som man kände sig osynlig så var det skönt att någon kunde kolla på en. Men samtidigt så visste man att blickarna man fick inte var positiva.

Av Agnes Lehrberg - 18 december 2016 10:14

Vilka är vi?

Vad gör vi?

Vad vill vi komma fram till?

Vad är vårt mål?

Vilka vill vi nå ut till?

 

Mobbad på nätet & IRL styr jag och 3 andra tjejer som heter Carro, Elin och Elara.
Vi åker ut till olika skolor samt bibliotek och föreläser om just detta med mobbning och näthat.

Vi pratar om just våra historier och erfarenheter. Vi vill försöka stoppa tystnaden. Vi vill visa människor att man är inte ensam. INGEN ÄR ENSAM.

 

Vi vill nå ut till så många som möjligt, både äldre och yngre. Vi vill föreläsa för alla.

Höstlovet nu 2016 så åkte vi 3 tjejer med vår fritidsledare aka handledare hon som hjälpt oss mycket med vår föreläsning till Åland och föreläste. Vi föreläste för ungdomar och äldre. Det var den bästa resan i hela mitt liv. Och det var tack vare RIBS (RIBS -Rolling Images in Business Startups är ett 3-årigt kulturentreprenörskapsprojekt för ungdomar 12-18 år. Ungdomar från Estland, Finland, Stockholm, Åland och Gotland är med. I den här gruppen kommunicerar vi kring det som händer i RIBS på Gotland.) Och dem hjälpte oss ekonomiskt så att vi kunde komma till Åland och föreläsa. En känslomässig resa var det, men det var en sjukt bra resa också. Man insåg när man kom dit att man verkligen inte var ensam med att vara mobbad m.m

 

Jag Agnes Lehrberg startade denna föreläsning pga att jag själv varit brutalt utsatt för mobbning, både fysisk mobbning och på nätet. Folk hängde ut mig, hotade mig, uppmuntrade mig till att ta mitt liv, skrek efter mig överallt när jag gick ute, tog bilder på mig, kom hem till mig och kastade ägg över hela mitt hus. Dem fick mig att känna mig så ensam och värdelös. Men här står jag idag med ryggen rakt. All mobbning har gjort mig till en helt annan människa, har blivit så mycket starkare i mig själv och klarar så sjukt mycket. INGEN förtjänar att bli utsatt, ingen.

 

Carro Ringbom är också en av tjejerna som föreläser. Hon föreläser om hur det är att få flytta till olika fosterhem för att hon inte riktigt känt sig älskad hemma i sitt egna. Alkohol och droger har varit en stor del i bilden. Så det hon berättar för er är om problem med familjen. Idag står hon också med ryggen rak och har kommit till ett hem där hon känner sig älskad.


Elara Sjögren föreläser om hur det är att bli mobbad pga sin vikt. Hon berättar för er hur det känns när folk står och väntar på henne för att förstöra hennes dag. Hon berättar för er hur det blir när man gått ner i vikt och reaktionerna ändras. Elara var överviktig, och pga det så fick hon stå ut med så mycket hat. Hon berättar för er hur det är att ta sig igenom det.

 

Elin Petersson Wallén aka min kusin berättar för er hur det känns att vara vän till någon som blir mobbad. Hon berättar för er hur situationen ändras när man försvarar sin kompis. Elin blev själv kränkt i skolan pga att hon var min kusin. Hon ställde upp för mig och sa ifrån, och då blev även hon utsatt. Idag står Elin med ryggen rakt och pekar finger till alla mobbare där ute.

 

Vi 4 tjejer vill få stopp på tystnaden. Vårt mål med föreläsningen är att vi kan få åka runt överallt i Sverige och prata om detta. Vi vill få folk att förstå att man inte är ensam och att man alltid kan kontakta oss ifall det skulle vara något.
Slänger in lite bilder från när vi var på Åland och föreläste.

OBS. Glöm inte att DU är bra, DU är vacker, DU är perfekt precis så som du är.

Hör gärna av er om ni har några frågor. Ni kan nå mig på min facebook! Agnes Mikaelsdotter Lehrberg eller Agnes Lehrberg (har 2 st)

 

                     

Av Agnes Lehrberg - 24 oktober 2016 19:33

Det är inte enkelt. Det är inte enkelt alls. Att känns en ständig rädsla att ens partner skall vara otrogen. En ständig ångest av att veta att sin partner tvekar på en. Vet du varför din partner är svartsjuk?
Din partner kan ha varit utsatt för otrohet av en person h*n verkligen älskade. Det handlar inte om att h*n inte litar på dig, det handlar om att när man fått höra meningen "jag älskar dig" av en person man verkligen trodde på. En person man verkligen kunde se en framtid med. En person som verkligen var hela din värld. Som sedan blev ditt största misstag i livet.

Har man hört fina ord förut från någon som varit otrogen mot en, så är det svårt att lita på orden från någon annan.

Jag är ett bra exempel på en svartsjuk människa. Jag har levt i ett helvete med otroheter hit och dit utav personer som hade hjärnan i kuken.
Hur vet man vem som är kapabel till otrohet och inte? Personen du trodde att du kände till 100% visade sig vara en helt annan människa.
Otrohet är inget misstag, det är ett val.
Jag har jätte svårt att lita på folk efter alla otroheter och svikelser. Det handlar om att personen i tidigare relationer förstört ditt hjärta.

Hur skall man kunna bevisa för någon annan människa att man menar det man säger?

Hur skall man kunna bevisa för någon annan människa att man verkligen vill kunna lita på honom/henne.

Hur skall man kunna bygga upp en tillit som blivit förstörd av en annan människa?

Det går inte att beskriva smärtan av att få reda på att ens största kärlek begått en val. Personen du älskade valde att hålla på med en annan. H*n valde att såra dig.

När skall ens hjärta bli helt igen? När skall man kunna gå vidare? När i helvete skall man slippa att vara orolig?

Jag är en extremt svartsjuk människa. Är någonting mitt så är det mitt. Jag klarar inte ens av att min kille ska följa andra tjejer på instagram(om det inte är tjejkompisar förstås). Jag vill inte att min pojkvän skall ha kontakt med andra tjejer överhuvudtaget om han inte känner dem. Och detta är pga allting jag blivit utsatt för. Alla äckliga svikelser efter alla kräk.

Jag kan inte rå för att jag överreagerar, jag kan inte rå för att jag är så överbeskyddande som jag är, jag kan verkligen inte rå för att jag inte kan lita på dig.

Ni människor som är otrogna, snälla far så långt åt helvete. Folk skall inte behöva straffas för att ni är så förbannat respektlösa.


Och till er som lever med en extremt svartsjuk partner..
FORTSÄTT KÄMPA!

Ni som stannar kvar vid er partner trots att h*n är svartsjuk, ni skall ha guld.

Svartsjuka sabbar inte bara för en själv, utan för andra också.

   

Av Agnes Lehrberg - 13 augusti 2016 17:29

Idag är det EXAKT 1 år sedan skiten å mobbningen för mig började. 1 år av så mycket sorg, 1 år av så mycket känslor, 1 år av sån oändlig smärta.. men även 1 år av ren styrka.

Idag för exakt 1 år sedan så blev jag uthängd på sociala medier. För 1 år sedan så hade jag ingen aning om vad som skulle hända. Jag hade ingen aning om att jag skulle bli ett sånt grovt offer. Någonting jag är så glad över är att jag lever, att jag tog mig igenom all mobbning. Jag var så säker på att jag skulle ge upp. Från att blivit trakasserad varje dag till att kunna le och må bra igen var ingenting jag trodde. När man sitter i den sitsen som jag och många andra suttit/sitter i så har man ingen livsglädje kvar. Att gå i skolan och känna sig så otrygg, att komma hem å känna sig otrygg har satt sina spår.

Jag kunde gå vart som helst och ändå så skrek folk efter mig, dem skrek att jag var en hora, horunge, slyna, skitkass dj osvosv. När man fick höra såna ord varje dag så började man tillslut tveka på sig själv. Är jag en hora? Är jag en skitkass dj? Är jag så värdelös som alla säger?

Jag levde i ett helvete. Ni anar ej hur dåligt jag har mått. Men jag är ändå så sjukt stolt över mig själv att jag tog mig till skolan.
Det som skrevs om mig på sociala medier var bara sjukt. Jag kom ihåg när jodel kom till Gotland, det stor bara om MIG. Även snapchat. Folk skapade konton om mig på instagram och la ut massa bilder på mig och skrev de ena å de andra. Folk ringde till mig dygnet runt och sa sjuka saker. Folk tog massa bilder på mig när jag gick i skolan osv. Folk började mobba mina nära för att dem var så nära till mig. Min älskade kusin blev mobbad i sin klass för att hon är kusin med mig.

Folk kom hem till mig å kastade ägg över hela mitt hus och bil. Kan ni förstå det? Folk kom hem till mig.. Folk skrek till min älskade familj att deras dotter är en hora. Folk smutsförklarade mig totalt. Dem sa att jag ljög om våltäkten jag var med om 2013. Dem sa så sjukt mycket om mig som inte var sant. För mig kändes det som att hela Gotland vände sig emot mig. Jag kände mig så äckligt ensam och så sjukt värdelös. Jag kände mig som en vägg man bara spottade på.

Och alla dessa blickar jag fick stå ut med, i skolan, påväg hem från skolan, på stan, i affärer, på båten, på bussen ÖVERALLT. Alla dessa människor som stod och skrattade åt mig.

Och att allt detta utlöstes pga att jag skrev ut att jag var DJ. Visst "DJ-Agnes" kunde jag leva med, men just detta med att hoppa på mig och min familj med falska anklagelser.

Efter allt detta så var inte jag sugen på att fortsätta mitt liv kan jag säga.
Jag gick in i en sån djup depression. Jag satt hemma och planerade min egna begravning, jag satt och skrev ner allting på ett papper hur jag ville ha det och vilka jag ville skulle komma. Jag skrev även ett självmordsbrev som jag var beredd på att lägga fram på mitt skrivbord vilken dag som helst. MEN jag insåg att jag ALDRIG skulle kunna göra det mot min familj å mina vänner. Varför skall dem som hjälpt mig behöva få straffas med sorg för att vissa människor inte har någon respekt i kroppen och trycker ner oskyldiga människor till botten. Men här hörreni, här sitter jag idag. Även 1 år äldre med så mycket styrka i min kropp. Jag har aldrig någonsin varit såhär stark. Utan min familj och mina vänner hade jag ALDRIG suttit här idag.

Men ni skall veta att detta har satt spår i min kropp och hjärna. Jag känner mig otrygg hela tiden och jag har utvecklat en socialfobi. Kan inte lita på folk längre och det är pga att vissa "vänner" man haft har själva varit med och mobbat mig.

Och till er som bara stått och sett på när folk skrikit på mig, ni är inte oskyldiga någonstans. Ni har valt att inte sätta stopp. Har verkligen insett så mycket under detta år att vissa människor kan vara så sjukt fega.
Men som sagt, tack till er alla som stöttat mig till 110% tack till er alla som delat mina tidigare blogginlägg, ni gjorde alltså så att folk i Norrland fick höra min berättelse. Ni är guld värda allesammans. Och till er som mobbat mig.. Nej tänker inte lägga ner min obeskrivligt dyrbara tid till att ens berätta vad jag tycker om er.

Kom ihåg alla människor där ute, DET BLIR BÄTTRE. Till er människor som är drabbade, ta kontakt med en vuxen. Jag lovar er att det kommer bli bättre, det blir alltid bättre till slut. Och blir det inte bättre så är det inte slut än.

Klarade jag mig så klarar ni er också. Alla är lika värda och ingen skall behöva gå igenom mobbning.

Jag är grym, och det är DU också.

Tack  


Av Agnes Lehrberg - 9 juli 2016 01:54

Hej ditt egocentriska avskyvärda känslokalla äckel.
Du skrev till mig, jag skrev till dig, vi började skriva.
Du gav mig komplimanger, jag blev glad, jag gjorde desamma.

Du ringde mig, jag svarade, vi pratade i flera timmar.

 

I samma stund som du pratar med henne i telefon och ger henne mer komplimanger så sitter hon och ler, hon sitter och tänker att du är världens underbaraste kille. Att en kille som du orkar lägga ner tid och energi för att ens kalla henne vacker. Du väcker ett intresse hos henne. Ni pratar oftare och oftare och oftare. Hennes leende blir starkare. I samma stund som du säger "jag vill verkligen bara ha dig, jag tycker om dig så mycket, du är den enda" så sitter tjejen i telefonen och bygger upp känslor. Du behandlar henne som en prinsessa, du behandlar henne som det dyrbaraste du någonsin haft. Och att du lyckas behandla henne så bra bara genom en mobiltelefon. Ni vill verkligen träffas. Det är dig hon har i tankarna hela tiden, det är dig hon tänker på i skolan när hon sitter och pluggar. Det är dig hon tänker på direkt på morgonen när hon vaknar, och det är även dig hon tänker på när hon skall sova. Du har fått denna tjej att verkligen börja gilla dig. Dina ord får henne att smälta, dina långa fina meningar får henne att vilja kämpa för bara just dig. Ni bestämmer en tid för att träffas. Du träffar henne och du är så sjukt mycket bättre i verkligheten. När hon är i din närhet så förflyttas hennes inre till en annan dimision. Du får henne att må så bra. Ni går hem till dig. Ni pratar om allt mellan himmel och jord. Till slut när ni sitter där och pratar så ger du henne en kyss, en kyss som hon i den studen aldrig någonsin kommer glömma. En kyss som var nyckeln till hennes inlåsta känslor som hon har för dig. Hennes leende blir större än någonsin. Ni fortsätter kyssas, för det är exakt det enda hon vill, att få känna din närhet är den största tryggheten för just henne. Det blir mera intimt och ni har tillslut sex efter allt kyssande. Att få ha sex med dig var helt sagolikt för henne, hon tyckte nog att det gick lite snabbt fram, men vad gjorde det? Hon var ju helt kär i dig. 

Hon gick hem. Hon satt med ett leende på läpparna hela kvällen pga just dig. Du hade verkligen fått henne kär. Hon sitter och ler mot sin mobiltelefon i hopp om att ditt namn skall dyka upp på hennes display. Att just ditt namn skall dyka upp där du antingen ringer eller skriver. Det börjar bli sent och hon skickar dig ett långt godnatt sms där det b.la står hur mycket hon tycker om dig. Hon tänker att anledningen till att du inte skrivit någonting är nog för att du är upptagen med något annat. Hon somnar med ett leende. Morgonen efter så öppnar hon mobilen snabbt som blixten för att se om ditt namn dykt upp på displayen, men nej. Du har ännu inte skrivit. Hon blir orolig och ringer upp dig och du klickar henne. Hon börjar få en liten klump i magen, den tryggheten du gav henne fanns inte vid liv längre. Hon blir orolig. Hon låter dig vara för att inte verka jobbig. Minuterna går, timmarna går, dagarna går och du har ännu inte hört av dig. Men hon ser ändå att du är aktiv på sociala medier.Tillslut så en dag så kommer ditt efterlängtande namn upp på hennes display. Hennes mage pirrar till av kärlek. Hon öppnar mobilen, och från det där leendet hon hade på läpparna av att du äntligen kontaktar henne försvinner. Hon känner att tårarna börjar tränga sig fram i ögonen. Hon visste inte vad hon skulle göra. I smset du skickat så skriver du klart och tydligt att du inte vill ha henne, att du inte har några känslor för henne trots att du gett henne förhoppningar om det innan. Du skriver att du inte vill ha ett förhållande med henne och att du inte orkar snacka med henne. I det där smset så sabbar du en oskyldigs tjejs värld. Hennes värld rasar samman, dem där förhoppningarna du gett henne om att det en dag skall bli du och hon bara brakar ihop. Hon ringer till en kompis för att prata av sig och berätta allting som hänt. Och i samma veva som hon förklarar allt så berättar kompisen att just du hållit på med en massa andra tjejer. Kompisen berättar att du legat med tjejer minuter efter tjejen som verkligen gillade dig gått. Hon får höra allt om dig, hon får se sms konversationer du skrivit med andra tjejer. Hon får veta allt. Hon får veta allt exakt allt. Tjejen du sa att du tyckte så mycket om, att hon var den enda för dig att du bara ville ha henne har fått henne att tappa tilliten för alla killar. För dem meningarna du sa till henne trodde hon på, hon hade inga som helst planer på att inte tro på dem orden. Från och med nu så kommer hon i princip aldrig tro på dem orden förrän någon bevisar det för henne. Det kommer ta lång tid för henne att tro på liknande ord igen, för du sa trots allt samma sak och ändå så svek du henne pga att du var alldeles för kåt för att kunna vara ärlig.

     

Presentation


18 hela år
Bor på Gotland.
Föreläser om näthat och mobbning.
Läs gärna och släng in en kommentar. Och hoppas inläggen jag skriver kommer till nytta för dig!

Fråga mig

26 besvarade frågor

Omröstning

Tycker DU att det är okej med mobbning?
 Ja för jag är en osäker människa
 NEJ! Alla är lika bra som dom är

Kalender

Ti On To Fr
     
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
31
<<< Augusti 2019
>>>

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

RSS

Besöksstatistik


Skapa flashcards